Jag kan bränna den om du vill

Jag tänker på att den stora revolutionen med det digitala tjohejset inte är att man kan titta på youtube eller blogga. Det häftiga är att man kan göra kopior av allt som kommer i närheten av ens hårddisk. Tänk efter. Det är en helt historisk jävla grej! Alltid tidigare har det varit förenat med krångel och en viss arbets- och transportinsats när man ville sprida kultur, media och ideer. But no more.

Man kan numera ha kvar kakan OCH äta den, utan att ens bli trött i benen. Man kan författa en dikt och sprida den till 2000 mailboxar i världen medan man dricker en kopp kaffe. Man kan också ta nån annans dikt och göra samma sak med. Det är helt okej! Man stjäl inte, man gör en till, eller tvåtusen. Det enskilda exemplaret är betydelselöst i en filkopierande värld. Det viktigaste är att kreatören blir läst, sedd eller hörd av så många som möjligt.

Till slut kommer alla nog att enas om att det är en bra sak. Man kommer att skratta åt den föråldrade medieindustrins försök att vrida klockan tillbaka.