Innan iphone, smartphone och allt vad det heter så fanns det handdatorer. Idag kostar en sån ett par hundra på blocket. Speciellt de äldre med LCD-skärm och inga färger. De elegantaste tycker jag gjordes av Palm. De har pekskärm och allt mellan två och 32 megabytes minne. De är urusla till film, bilder och musik. Meningen var mest att man skulle ha dem som kalender. I själva verket har de datakraft ungefär som en gammal Mac Classic och det går att fylla dem med program och filer. Det är inte så lätt att skriva bokstäver på dem. Men en sak är de helt bäst till: läsa text.
Text tar inget minne alls nästan. Text, som finns till exempel i romaner. Man får in kanske 20 romaner på en handdator med åtta meg minne. Tjugo tegelstensböcker i fickan!
Det roligaste är att läsa riktigt gammal litteratur på en sån här modern grej. Det blir så skönt anakronistiskt. Sherlock Holmes, Jules Vernes samlade verk, eller ganske riktigt oldschool som Platon. Lätt att hitta gratis hos Projekt Gutenberg. Modernare böcker finns lite varstans på fildelningsnätverken, varför inte t ex läsa Unni Drougges senaste som hon laddat upp på Pirate Bay (Eller vänta, det var en ljudbok. Men ändå.).
Typsnittet är tråkigt och formateringen blir inte den bästa. Men det har man glömt efter fem minuters läsning. Och ja, antagligen går det att göra samma sak med din senaste smarta telefon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar