Idiots want to be free

För mig så är det viktigt med friheten på nätet. Jag har använt internet sedan innan folk började ha mailadresser, när man fortfarande kunde bli irriterad på att statliga myndigheter inte gick att nå med ett enkelt mail. Jag har fått vänner, blivit inspirerad, glad, bestört, arg, förbryllad ja vad som helst över sånt man stött på genom åren. Vi som höll på med det tidigt hade stora förväntningar. Det handlade om demokrati och fred, tanken att om bara alla människor på jorden lärde känna varann lite bättre så skulle det bli betydligt färre konflikter i framtiden. Vad vi inte trodde, var att det skulle bli en krämarnas marknad där kommersiella intressen satte upp murar och förbud.

Det kanske låter flummigt, men tänk. Aldrig förut i historien har det funnits ett blixtsnabbt nät för överföring av skrift, tal och media tillgängligt för alla. Vilken grej.

Information wants to be free. Denna gamla slogan som cyberpunkarna körde med. Fortfarande ett schysst ideal tycker jag. Och ett djupt demokratiskt sådant, som även har en baksida: att du och jag har rätten att utbyta trevliga demokratiska ideer medför även att de som inte tycker som oss ska ha samma rätt, även om det svider när en del dårar hojtar om vit makt och sånt i sina forum. Men sådan är världen.

Man hade väntat sig politiskt motiverade inskränkningar av Internet. Men inte här, utan i avlägsna totalitära stater. Här i vårt hörn av världen vet de styrande att det vore politiskt självmord att censurera obekväma åsikter. Men jag tror ändå att nätet är en nagel i ögat på vissa som är för en starkare kontroll av medborgarna. Så oerhört bekvämt då, att den förfördelade medieindustrin skapar handlingsutrymmet som krävs för att dra åt snaran.

Ska det fria Internet bli endast en historisk parantes, innan vi går tillbaka till invanda spår? Eller är det en kraft som är här för att stanna och som lyckligtvis är bortom all kontroll? Det här handlar om mycket, mycket mer än vilka låtar som laddas ner av femtonåringar.